Det finns 43 transatlanter i SHL och innan säsongen är slut kommer lagen att förstärka med ytterligare några stycken. Förväntningarna är alltid stora och man tror att frälsaren har kommit. Många värvningar blir lyckade och en del blir fiasko. Det är inget konstigt med det, oavsett vilken nationalitet som värvas, finns det inga garantier för att spelaren skall lyckas.
Vi måste komma ihåg att de som spelar i Sverige inte platsar i NHL. Idag finns det 30 lag och cirka 25 spelare i varje lag, då kan man räkna ut att det inte är världsstjärnor som kommer till våran liga. Därför måste förväntningarna skruvas ned.
Scoutningen är naturligtvis viktig, men det allra viktigaste är att man förstår vad dessa transatlanter kan tillföra laget. Vill man ha en C.F med taktiska egenskaper skall man defenitivt inte värva transatlanter. Det är bara att titta på de lag som har transatlanter som C.F, alla har problem i egen zon. De har problem i markeringsspelet och vill inte ha en defensiv roll. De här grabbarna vill göra poäng. Det gäller att hitta riviga Y. F. som kan skjuta och är intensiva runt motståndarmålet. De älskar att göra mål, vilket är en bra egenskap.
SPARKEN
SSK var första klubb att sparka sin huvudtränare Strömvall. Assisterande Sörensen flyttas upp och sportchefen Nygårds blir assisterande. Enligt ett pressmeddelande skall denna rockad tillföra mer energi. Kunde inte Sörensen tillföra denna energi tidigare när han jobbade ihop med Strömvall.
Jag har inga synpunkter på att SSK sparkar sin tränare, men skall man göra en förändring måste den ske fullt ut. Sörensen har väl lika stor del i det mindre lyckade resultatet och har naturligtvis varit med och påverkat, planering, isträningar, taktik mm.
Strömvall och Sörensen har jobbat ihop i drygt två år. Om klubben inte är nöjd med resultatet lämnar man tillsammans.
MEN I DEN HÄR BRANSCHEN KAN MAN TYDLIGEN INTE LITA PÅ NÅGON
Nu har SSK visat vägen för övriga lag som ligger illa till i tabellen. Det är alltid tuffast att vara först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar