Förutsättningarna för att Sverige skulle kunna hota ryssarna var följande; En målvakt som står på huvudet, disciplin inga onödiga utvisningar, ett tidigt mål, suveränt PP och fler än första kedjan som kan producera. Det var bara en av punkterna som slog in, men kanske den viktigaste. Trots det tidiga målet var Sverige aldrig riktigt nära.
SAIK spelarna Möller och Lindström var de enda som visade internationell toppklass. Synd att inte fler från svenska mästarna fick chansen att visa upp sig. När det blev spel på en högre nivå var det för många spelare som vägde för lätt. Det visade sig ännu en gång att det är lätt att övervärdera spelare från NHL. Backen Fransson får mycket beröm, det ser bra ut när han åker med pucken. Om man börjar studera lite noggrannare leder det oftast till ett nedlägg eller tappad puck i mittzon. Han saknar speluppfattning därför blir det inget flyt i spelet och forwards blir stillastående på blå. Hans närkampsspel har mycket mer att önska.
Ryssarna är bra och det beror inte enbart på storstjärnorna, utan det är kollektivet som har skapat framgången. Ett insläppt mål per match säger det mesta. Deras PP var mycket lättläst, Malkin letade efter Ovetchkin och de lyckades inte göra ett mål på fem försök. Det är krigarna och målvakten som personifierar laget. Det är svårt att se hur de skall misslyckas att ta hem guldet. Finland eller Tjeckien är inte bättre än Sverige.
Vilken fartfesten det var på Solvalla. I morgondagens Elitlopp spränger hästarna ljudvallen. Det luktar världsrekord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar