När de två målglada lagen Brynäs och SAIK drabbar samman förväntar sig publiken många mål, ingen blev besviken. Elva mål är ovanligt i dagens ishockey, med skickliga forwards och dåliga backar kan det bli på det här sättet. SAIKS:s två första kedjor spelade nonchalant och utan den rätta inställningen. Holloway var en belastning för laget med dåligt spel och dumma utvisningar. Det var ungdomarna som med sin frenesi räddade en poäng. Backarna förlorade många man- man dueller och var ovanligt slarviga i sina uppspel. Landslagsbacken Alm har fått mycket beröm för sina insatser, med all rätt, men i går överarbetade han många situationer och hamnade i svårigheter. Det är viktigt att veta vad man är bra på. Med en betryggande ledning i SHL hade SAIK svårt att hitta den rätta koncentrationen. Normalt tappar de inte en 3-0 och 4-2 ledning.
Starkt av Brynäs att jobba på trots alla konstiga baklängesmål. Rättvist att de fick vinna matchen. Brynäs spelade med bra fart och rörlighet och såg allmänt pigga ut. Till och med Harju hade fått bort cementen i skridskorna. Den här skridskostarka forwardsbesättningen kommer att lyfta Brynäs till en topp sex placering. Om backarna kan lära sig att sluta titta på pucken och istället hålla ordning på sina motståndare, kommer stabiliteten och fler segrar.
DET BLÅSER PÅ TOPPEN
Den kände ishockeyexperten Thornberg tycker att spelare och ledare inom elitishockeyn, lever i en tuff miljö. De lever under ständig press där omgivningen kräver segrar. Detta kan ta sig uttryck i att de inte törs visa sig på stadens gator och att de till och med tar till alkohol och tabletter för att stilla sin ångest.
Visst elitidrott är något helt annorlunda idag än för 20 år sedan. Klubbarna drivs som företag och vill ha valuta för sina pengar. Spelare och tränare tjänar bra med pengar, av någon konstig anledning tjänar spelarna mer än chefen. I takt med att lönerna ökar, blir naturligtvis kraven större. En bra SHL spelare med en karriär på 15 år, kan leva resten av livet utan några större ekonomiska problem. Att utifrån de här perspektiven tycka synd om elitspelare och tränare känns inte rätt. Vill man inte vara med i eliten kan man spela i lägre divisioner och ha det lite lugnare.
DET ÄR INGET TVÅNG ATT VARA DÄR DET BLÅSER
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar