MAFFIAN

Helt plötsligt får Elfsborgs tränare Jörgen Lennartsson sparken. Jag känner inte till hans kvaliteter som tränare, men eftersom Elfsborg anställde honom måste de ha tyckt att han var ganska bra. Första året var succé, det blev guld. Inför årets säsong var förväntningarna lika stora. Alla vet hur svårt det är att försvara ett guld. Det finns fyra till fem potentiella utmanare som har möjligheten att bli mästare.

Laget har inte levt upp till förväntningarna, det är ingenting att hymla om. Varje gång det har blivit förlust har ikonen Anders Svensson uttalat sig negativt om lagets spel. Förra året hade han Oskar Hiljemark bredvid sig på mittfältet, som gjorde en enorm arbetsinsats, då kunde han stå still på mitten och fördela bollarna. I år var han tvungen att ta ett större ansvar och då har det inte varit lika roligt. Samma mönster i landslaget, när han inte har fått spela.

Han ville ha ett nytt kontrakt och fick vänta ett tag på ett beslut. Är det konstigt att tränare och ledning funderar om det är rätt att skriva ett nytt kontrakt med en trött och gnällig 38-åring?
Man kan väl inte få kontrakt för vad man har gjort utan för vad man gör?

När kraven på de äldre etablerade spelarna(maffian) blir för stora tar de rygg på Svensson och tar stigen upp till styrelsen och gråter ut. Styrelsen får kalla fötter och går maffian till mötes. Då har spelarna kommit undan med allt ansvar. Styrelsen tycker att Lennartsson  har gjort ett fantastiskt jobb  men de måste göra någonting!

I dagens fotboll och ishockey har spelarna alldeles för stor makt. Självklart måste det ibland göras förändringar på tränarsidan tex när föreningens existens står på spel.

LÖRDAGSMYS

Ett Norrlandsderby mellan Skellefteå och Luleå, vad kan bli mer spännande? Första perioden motsvarade mina förväntningar och mer därtill. Passningarna satt på bladet, vilket gjorde att tempot blev högt uppskruvat. Närkampsspelet var intensivt och många individuellt skickliga prestationer, visade att Skellefteå har behållit guldformen. Luleå fick bitvis agera statister, men deras organisation och lagarbete gör att de alltid är med i matchen.

Det är omöjligt att spela med den intensiteten i 60 minuter. Skellefteå fortsatte att jaga motståndare, men kom inte lika nära som i första perioden, vilket gjorde att det blev lite hål här och där. Luleå började sakta men säkert att arbeta sig in i matchen. De fick lite mer tid på sig och kunde utnyttja luckorna i ett utspritt Skellefteå lag. Trots att Luleå fick större ytor att spela på, hade de svårt att skapa målchanser. Sett till hela matchen vinner Skellefteå rättvist med 1-0.

Jag har aldrig sett Joakim Lindström så fokuserad och arbetsvillig. Han var rinkens kung. I Holloway, förpassad till tredje kedjan, har de ett sparkapital. Han åkte mest omkring och tyckte synd om sig själv. Luleå var som vanligt, svårspelade och arbetsvilliga. Skall de hota Skellefteå får inte bröderna Abbot och Olausen vara så anonyma.

Kvällsmatchen mellan Frölunda och HV71 var som en annan sport. Skrev redan för några veckor sedan att HV71 saknade passion och entusiasm, ingenting har förändrats. Spelare och experter pratade om att ingen vågade hålla i pucken och att passningsspelet inte fungerade. Kan så vara, men det mest frapperande är att HV71spelarna har ett försvarsspel där ingen verkar veta vad de skall göra. De jagar fram spelare som har burskydd, fick man lära sig när man var 10 år att det var förbjudet. Spelarna var utspridda över hela rinken, så det var ingen konst för Frölunda att spela sig fram till målchanser.

Frölunda gjorde sin plikt, men det är svårt att bedöma deras status. Matchen var slut efter 10 minuter, då hade Frölunda 3-0, resten var som "walking in the park" Första kedjan var lika trög som tidigare. Juniorkedjan jämfördes med den redan legendariska Sedin-Sedin-Weinhandel. Mycket har jag hört i mina dagar men det är som att jämföra "Foppa" med Per Ledin.

Oliver Kylington, endast 16 år, gjorde elitseriedebuten i FBK och lyckades också göra mål. Nu höjs han till skyarna och spås en lysande framtid. Låt pojken utvecklas i lugn och ro, utan hybris.

AIK-ÖREBRO

Eftersnacket till matchen AIK-ÖREBRO handlade mycket om varför AIK vände 0-1 till 3-1 ledning. Experterna tyckte att AIK blev aggressivare och tog kommandot i matchen. Coachen i Örebro, den pratglada Ross, tyckte att det var slarv och slumpen som förändrade matchbilden. Sanningen brukar alltid ligga någonstans mittemellan.

Fram till kvitteringen i andra perioden ägde Örebro matchen, med sitt aggressiva spel. Innan kvitteringen har örebroforwarden full kontroll på pucken och är ensam i egen zon. Helt plötsligt tappar han pucken och AIK kan kvittera. Två byten senare skjuter AIK ett skott från blå linjen som tar på två örebrospelare innan den går i mål. Ett pojklags misstag och ett självmål förändrade matchbilden AIK hade inte behövt prestera någonting för att vända matchen. Efter ett snyggt p.p mål till 3-1 är matchen slut.

Så snabbt och brutalt kan MOMENTUM(vilket uttjatat ord) förändras. Matchen var av hygglig kvalité, utan att några spelare stack ut. Känns som att både AIK och Örebro får kriga i de nedre regionerna. Att spela som Örebro i 55 omgångar blir jobbigt. Omöjligt att ligga på och forchecka match efter match de måste hitta en bättre avvägning. Efter två förluster måste de studsa tillbaka annars kan det bli grubblerier och oroligt.

Örebroikonen Conny Strömberg spelade bara p.p, där kan han stå still och fördela puckarna. Är inte så lätt att sitta på bänken i 10 minuter och sedan in och prestera. Jag förstår coachen Ross att han inte spelar Conny i 5-5 spelet, hans tempo och närkampsspel räcker inte till på den här nivån. För att få ut någonting av Conny måste Ross bestämma sig att ta risken med Conny i 5-5 spelet, annars är det bättre att han inte spelar  och någon annan tar hans roll i p p

Helt plötsligt hör man kommentatorn Björn Olden skrika; pucken är i straffområdet. Hallå kom in i matchen, annars får du kommentera Dackarna- Piraterna.

Idag ser vi fram emot ett riktigt Norrlandsderby. Där de två tippade  topplagen Luleå och Skellefteå brakar samman i en fight som vi sent kommer att glömma, hoppas jag

EGOISMEN

Jag har sett en del så kallade talanger i Allsvenskan och SHL. I går var det match mellan VIK och Rögle,  dags att spana in William Nylander.
En talang är en spelare som har lite lättare för sig än övriga jämnåriga, när det gäller puckbehandling, skridskoåkning, passningar m. m. Den här gåvan är ingenting att vara stolt över bara tacksam. Det man kan vara stolt över, är det man har tränat och kämpat sig till.

Signifikativt för de talanger jag har sett hittills, är att de aldrig bromsar, vinner inga närkamper, dribblar i tid och otid  och glider omkring med ett kroppsspråk som att de hade 10 år i ligan. Det är inte konstigt att de uppträder som de gör. Alla hejaklacksledare runt omkring talar om hur duktiga de är och tränarna tillåter de att fortsätta med sitt egoistiska spel, helt utan tanke på lagets bästa.

Ishockeyn rullar fram röda mattan och låter de egotrippade talangerna glida omkring utan rimliga krav. De skall naturligtvis ha en furtslig lön innan de har presterat någonting. Det viktigaste är att talangen kan få spela P P och få några andra assist så att den individuella poängskörden ser bra ut. Om laget vinner eller förlorar spelar ingen roll, talangen skall till NHL nästa  år.

VIK-Rögle är ingen match man lägger på minnet. Rögle med NHL veteranerna Nylander och Lilja har tippats bli ett topplag. Det blir svårt när lagets ledande spelare har ett tempo som påminner om en veteranmatch och av ren frustration krossar klubban i avbytarbåset. De skrämmer inga lag genom att åka omkring och snacka engelska med motståndarna. Hoppas att Rögle inte har tömt plånboken på dessa veteraner. VIK spelade sin sämsta match för säsongen, ändå kunde inte Rögle skjuta ett enda mål.

Vad händer med järnkaminerna? Blir det en ny katastrof säsong?
Imponerande av ASPLÖVEN att vinna över ett desperat Almtuna.
Kommer Karlskrona tillbaka direkt, eller får man en reaktion?
Franssons målvaktsspel i VIK gör laget väldigt svårslaget.

GULD STRIDEN

Två av Sveriges bästa lag spelade en avgörande match för guld striden. Inramningen var av internationellt snitt.

VAR SPELET INTERNATIONELLT GÅNGBART ?

Kampen och närkampsspelet var intensivt och alla var beredda att offra sig. Göteborgs försvarsspel var av högsta klass. I 60 minuter kändes som att både AIK och Göteborg spelade med en handgranat. Bollen gick som ett flipperspel mellan spelarna. Tre passningar till rätt adress var sällsynt. Spelarna är professionella och tränar varje dag, då måste kravbilden vara lite större när det gäller teknik och bollbehandling.

Elitidrott går ut på att vinna, all heder till Göteborg. Men vill vi se ett svenskt lag i Champions League måste spelet med boll utvecklas. Det ena utesluter inte det andra.

KARLSKRONA

Karlskrona vinner och vinner, inte nog  med det de krossar motståndarna. Fem segrar 24-3 i målskillnad. De har visat att det inte finns  något motsats förhållande mellan ett bra försvarsspel och en vass offensiv. Målvakten Patrik Gailbraith verkar vara på väg  mot sitt genombrott. Den sympatiske dansken har ett stort spel i sig, men har haft för lite tålamod och flackat runt i för många klubbar.

Ett lag från Blekinge rör om i grytan bland de mer etablerade lagen, det är positivt för hockey  Sverige. Trots ett i stort sett nytt lag har Janne Karlsson skapat en lagmaskin, på några månader.

HELSINGBORG

Mattias  Lindström tycker att ledningen  har sålt guldet. Även om de hade sålt 10 spelare måste de slå Syrianska hemma. Titta dig i spegeln istället och fundera på vad du kan göra för att guldet skall hamna i Helsingborg.

FBK-LEKSAND

Leksand visade mot FBK att insatsen mot MODO inte var någon tillfällighet. Ett uppoffrande spel från samtliga spelare och några billiga mål, gjorde att Leksand kunde ta tredje raka. Kedjan Edblom, Ryno och Johansson börjar hitta varandra och känns farliga när de befinner sig i anfallszon. Finns fortfarande brister i defensiven, men FBK var för ineffektiva för att utnyttja Leksands svagheter. Leksands fansen såg till att inramningen ännu en gång kunde dölja en inte allt för välspelad match.

Om Leksand har etablerat sig i SHL är för tidigt att svara ja på. Vi kan konstatera att de båda nykomlingarna Örebro och Leksand har tappat respekten för motståndarna och tar för sig på ett imponerande sätt. Om inte de etablerade lagen inte börjar ta nykomlingarna på allvar, kan det sluta med förskräckelse.

FBK får inget flyt i sitt spel. Anfallsspelet börjar oftast med att backarna har pucken och skall leverera ett bra första pass. Backarna i FBK ser kantiga och obekväma ut när de äger pucken, undantaget Lajunen. Det verkar inte finnas någon plan för hur de skall ta sig genom mittzon mot ett samlat försvar, det gör inte situationen enklare för backar med dålig spelförståelse. De kommer inte samlat, utan löser problemen med improvisation och individuella initiativ.
I ett trögt FBK, bryter ungdomarna Hyka och Åberg mönstret med lite tempoväxlingar

Trots få omgångar spelade , börjar det säkert att spridas en viss oro på en del håll.

När skall Växjös storsatsning ge några segrar?
Var är Frölundas första kedja?
När skall HV71 visa lite passion?

STÄNGD LIGA
Det är förslag på gång att det skall bli svårare att ta steget upp till SHL. Sista laget i SHL skall spela playoff (bäst av7) mot segrarna i Allsvenskan. Svensk ishockey har levt på sina streck och möjligheterna att ta sig upp i seriesystemet. Lagen måste få ha drömmar, som gör att många föreningsmänniskor orkar jobba vidare. Vi är inte NHL. Om det här förslaget skulle verkställas blir det i stort sett en stängd liga.

Inte är det så att de etablerade lagen redan börjar att darra ? Man kan inte ha både livrem och hängslen.

LÅT HOCKEY SVERIGE FÅ DRÖMMA

LEKSAND-MODO

I torsdags var jag och hälsade på min vän Thomas Jonsson. Han guidade runt mig i sin hemstad, Falun. Vi började med ett besök på Lungnets skidstadion, där han tvingade upp mig i den omtalade mördarbacken. Efter den strapatsen förstår man hur vältränade skidåkarna måste vara, för att klara av detta kraftprov. Efter uthållighets provet smakade det bra med den utmärkta lunchen vid Karl Larsson gården i Sundborn.Innan det var dags för dagens stora begivenhet Leksand- MODO, hann vi med ett interessant besök på Falu koppargruva.

Supporterskarorna började anlända en timme innan nedsläpp. Gammal som ung var klädda i Leksands matchtröja. När det var dags för matchstart fick Thomas och jag en skön speleman och hängiven supporter som bänkgranne, Kalle Moreus. Halva förnöjelsen var att studera Kalles minspel och kroppsspråk under matchens gång. Han hade den omtalade Leksandskepsenern som huvudbonad.

Man såg direkt att segern i Örebro, trots dåligt spel, hade stärkt Leksands självförtroende. De dominerade matchen fullständigt, men ett fantastiskt målvaktsspel av Linus Ullmark, gjorde att matchen såg ut att sluta 0-0. Men som det oftast är när man inte får hål på motståndarna, kommer ett baklängesmål. Helt plötsligt leder MODO med 2-0, i tredje perioden. Kalle lämnar sin stol och tycker att hela världen är emot Leksand. Klacken fortsätter att stötta sitt lag och lyfter Leksand till en rättvis kvittering. När de sedan vinner på straffar dyker plötsligt Kalle upp med armarna i vädret. Tror att han nästan växte till 1.60.

Leksand börjar växa i SHL kostymen, stor skillnad mot de två inledande matcherna. Bättre närkampsspel, fler som ville ha pucken och lite nyanser till ett bättre försvarsspel, men den riktiga tryggheten i egen zon saknas fortfarande. Den lille Gotlänningen Mattias Nilsson var en positiv överraskning, vilken klokhet och passningssäkerhet.

MODO var ostrukturerat och åkte mest omkring utan någon tanke. Jag hade bestämt att specialstudera den lovande backen Robert Hägg. Hur kan man uppträda så nonchalant? Inte full satsning i närkampsspelet, slarviga passningar och ett kroppsspråk som att han var för bra för  SHL. Att han överhuvudtaget fick istid i sista perioden är en gåta. Om ingen tar pojken i örat, kommer karriären inte bli som han tänkt sig. MODO får nog tacka Linus Ullmark för de poäng de har skrapat ihop hittills.
Jag varnade för Örebro efter premiären, men att de skulle slå svenska mästarna kunde jag inte drömma om. Det är bara att lyfta på hatten.

I morgon skall jag vara på plats och se FBK- Leksand. Det gäller att göra fler bra matcher på raken innan man kan kalla sig ett SHL lag. Bra värdemätare för Leksand.

Tack Thomas för ett utmärkt värdskap.