VINNARSKALLE

Jag har följt varenda stavtag i skid VM och slutar aldrig imponeras av dessa fantastiska idrottsmän och kvinnor. I och med att jag följde programmen som visades om norska och svenska förberedelserna, förstår man vad som krävs för att ta medalj i ett VM.

Att vi skulle kunna utmana Norges enorma bredd var inte väntat, men vi gjorde ett tappert försök. Utan Sveriges fina insats hade VM inte fått samma publicitet, men efter dessa framgångar kommer vi att få se många ungdomar i skidspåren som vill bli en ny Kalla och Olsson.

Man undrar hur skidåkare kan underkasta sig den enorma träningsmängden. Vad är det som driver dom? Har de andra gener än normala människor? Är de födda till att träna? Tänker de annorlunda?
Det är många frågor som dyker upp under ett VM.

Kan man ha vinnarskalle utan att stå högst upp på en prispall?

Jag tycker att både Kalla och Olsson bevisade detta i sina individuella bronslopp. Kalla tog sig inte framåt i mördarbacken, en normal människa bryter eller glider igenom loppet och slutar i det slagna fältet. Mjölksyran sprutar genom öronen och hela kroppen värker, då kopplar Kalla på VINNARSKALLEN och plågar sig till ett brons. Olsson hade ingen chans att spränga fältet och någon spurtare har han aldrig varit. Han kommer in som fyra på upploppet och alla räknar med att det blir placeringen i mål. De flesta med den spurtförmågan hade inte tagit upp kampen. Olsson tar upp kampen och kör ända in i mål och lyckas på något mirakulöst sätt snuva ryssen på bronset.

Att båda dessutom vann var sitt guld gör deras prestationer bragdartade. Idrottare inom lagbollsporter som gnäller när de skall träna två myspass om dagen skulle kunna utvecklas om de anammade skidåkarnas mentalitet och vinnarskalle. Jag vet att det inte krävs samma fysiska belastning för de som sysslar med olika lagbollsporter, men det går att åtminstone närma sig lite grann.

NÄR IDROTT ÄR SOM BÄST

Äntligen är det slut på den långa transportsträckan, jag vet att alla matcher är betydelsefulla när man summerar tabellen. Det är ändå de sista matcherna i SHL och Hockeyallsvenskan som berör och får adrenalinet att strömma lite extra. Oavsett om det är en kamp att överleva eller slåss om en plats i finrummet är det den här typen av cupmatcher som engagerar fans och journalister.

Det är intressant att följa alla experter som försöker analysera hur det skall gå och varför. Den ena förklaringen efter den andra varierar från omgång till omgång. Så här kan det låta; Laget är för dåligt tränat, spelsystemet passar inte laget, det finns inga vinnarskallar, truppen felbalanserad, skador på nyckelspelare, pallar inte trycket osv. Det är väldigt svårt att göra en analys om man inte är nära laget och kan följa det dagliga arbetet.

Oftast är det bara att konstatera pucken tog i stolpen och förlusten var ett faktum. För djupa analyser i det här skedet på säsongen kan göra mer skada än nytta. Förhoppningsvis vet alla spelare hur laget skall försvara och anfalla och rollerna är kristallklara. Efter att sett matcherna Malmö- Rögle och Karlskrona- Västerås, båda slutade 2-1, förstår man hur lite det skiljer mellan himmel och helvete.

Den här dramatiken kommer inte tillbaka, passa på och njut, för från och med nästa säsong är SHL i stort sett stängd. Jag är övertygad om att de flesta kommer att längta efter Kvalserien. Det är inte alltid kvalité som är avgörande, nostalgi och rivaliteteten mellan lagen betyder mer se på alla derbyn i ishockey och fotboll. Det kanske är någonting att tänka på?

I dag börjar ett annat drama, skid VM i Falun. Efter att sett programmen om förberedelserna inför mästerskapet hoppas jag att varje individ får ut sitt max. Här kan vi prata om vältränade idrottsmän och kvinnor. Jag orkar inte se Norge dominera, kom igen Sverige och övriga skidnationer!! Stina Nilsson visar vägen i dagens sprint och Teodor Pettersson får ett anfall och hittar helt plötsligt formen. Sedan rider vi på dagens framgångar.

BREDDEN AVGÖR SVENSK ISHOCKEYS FRAMTID

När jag satt och tittade på TV- pucken blev jag förvånad när Dalarnas laguppställning presenterades. Det var många spelare som hade Hedemora som moderklubb. Normalt är det Mora och Leksand som representerar Dalarna. Hedemoras spelare var inte enbart utfyllnad, de visade upp ett mycket imponerande spel. Det skall påpekas att Dalarna slutade på tredje plats i turneringen.

I går hade jag möjlighet att se Hedemoras U 16 lag live. Det var match i U 16 Elit mot VIK. Trots kylan i träningshallen ångrar jag inte mitt besök. Båda lagen visade upp ett bra spel med extra plus för Hedemora. Hedemoras lag bestod inte enbart av ett par skickliga spelare utan bredden var imponerande.

Hedemora med 7000 invånare i tätorten och 12000 i hela kommunen visar att det går att bedriva bra verksamhet. Det krävs naturligtvis entusiastiska och kunniga ledare som brinner för sina ungdomar. Risken är naturligtvis överhängande att flertalet av spelarna sugs upp av olika ishockey gymnasier och att laget i stort sett upphör efter den här säsongen.

Hoppas att föräldrar i samspråk med sina pojkar fattar kloka beslut och inte blir för imponerade av alla locktoner från elitklubbar. Hedemora kanske är en utmärkt miljö att utvecklas i ? Om nu spelarna försvinner skulle man önska att klubben fick en skälig ersättning för sitt fina utvecklingsarbete. Det räcker inte med ett symboliskt utvecklingsbidrag. Hur skall de mindre klubbarna orka fortsätta sitt entusiastiska arbete? Inför övergångspengar så att klubbarna har råd att anställa duktiga tränare.

Elitklubbarna betalar mediokra spelare mellan 200.000-300.000 kronor i månaden då måste det finnas pengar till de mindre klubbarna som står för produktionen. Det som diskutera i dag är hur stora hallar vi skall ha, minskad isyta, hur många omgångar SHL skall spela och en masa annat trams.

Om Sverige skall vara en ledande ishockeynstion måste vi värna om de mindre klubbarna och ge de stöttning både ekonomiskt och organitoriskt. Allt fler ungdomar väljer bort ishockey, därför blir de här frågorna ännu viktigare. Det är dags att kliva ned på gräsrotsnivå och ta tag i problemen !!

UTAN BREDD INGEN TOPP !

LYCKA TILL HEDEMORA TUR ATT NI FINNS

HUR DUM FÅR MAN VARA?

Sitter och lyssnar på en debatt angående de nya reglerna som måste uppfyllas för att spela i SHL.VD Lindgren försöker att försvara det nödvändiga med att arenan måste ha plats för 5000 åskådare varav 3500 sittplatser. Lindström undrade om Rögle med en mycket modern arena men bara 3000 sittplatser skulle platsa i SHL. Svaret var NEJ.

Det måste väl vara upp till varje förening att bedöma vilken typ av arena som passar bäst för deras publikunderlag. En fullsatt arena med bara ståplats är bättre än 3000 tusen tomma stolar. Det är inte arenorna som bestämmer kvalitén på spelet.

Det måste finnas viktigare saker för svensk ishockey att diskutera. Vi måste komma ned på jorden och inte inbilla oss att det är NHL. Låt det sportsliga vara avgörande för deltagande i SHL. De nya lagen i SHL kan inte kräva att kommunerna skall bygga nya arenor.

Kvalitén på SHL är inte av den digniteten att det krävs palats, en del matcher skulle kunna spelas utomhus. Skall bli spännande att se om något lag, som inte uppfyller kraven, får spela i SHL nästa säsong.

IDROTTSGALAN

Jag är full av beundran för alla skidåkare och deras prestationer under OS. Jag har följt programmen om förberedelserna inför VM och förstår vad som krävs för att vara med och slåss om medaljer. De underkastar sig en brutal träning både sommar och vinter.

Det var ingen större sensation att de belönades med många utmärkelser under galan. Damernas stafettlag överraskade alla med guld i OS och ingen glömmer Kallas slutsträcka. Det fanns en annan idrottare som hade presterat världsrekord och tagit massor med medaljer jag tänker på simmerskan Sjöström. Att juryn inte belönade henne är naturligtvis ett hån mot denna fantastiska idrottskvinna. Skidåkerskan Haag var inte topp tio i enda tävling och bidrog inte med någonting i stafettlaget, bara som en liten jämförelse.

Som tur var räddade svenska folket hela galan och röstade fram Sjöström till det prestige fyllda Jerring priset. Det är svårt att jämföra idrotter och prestationer, men någon ordning måste det vara.

Programledaren Settman försökte med alla medel att ta bort fokus från idrottarna och ställa sig själv i centrum och han lyckades med bravur. Det som räddade galan var talen av gamle förbundskaptenen Svensson, ärkebiskopen och pantertanterna som tog stafett guld på 50- talet.

Jag längtar till skid VM i Falun och hoppas att åkarna kan hitta samma formtopp som i OS, Haag får gärna vara lite bättre.

World Cup i ishockey är tillbaka och vi får se de bästa spelarna i aktion, det känns spännande och bra propaganda för sporten. Varför bjuda in två lag som inte är landslag? Om det skall vara åtta lag, låt de lag som ligger närmast de sex stora kvala in i huvudturneringen.

NONCHALANTA JUNIORKRONOR

Alla var överens om att årets upplaga inte var av samma klass som tidigare år. Problemet var att ledare och spelare inte fattade det. Det var för många mediokra spelare som hade alldeles för höga tankar om sig själva och spelade alldeles för svårt med små marginaler. Det var pinsamt att se den nonchalans som genomsyrade starten på matchen om bronspengen.

Det är inte konstigt att det ser ut på det här sättet, när alla är hejaklacks ledare och berömmer för en snurrfint och inte ser till helheten. De taktiska bristerna och alla individuella misstag har genomsyrat hela turneringen. Mårts var inte helt fel ute när han kallade det för lekstuga.

Dagens juniorer vill bara visa upp sig själva för att få ett NHL kontrakt och bryr sig inte om hur det går för laget. Sveriges adelsmärke har varit smarthet och lagtänk kryddat med några spetsspelare, där alla har underordnat sig lagets taktik. Sundin, Foppa, Lidas, Zäta, Sedinarna mfl. Har varit och är individuellt skickliga men har alltid jobbat för lagets bästa.

Sverige har som mål att vara världsledande, då kan vi inte ha populistiska ledare som pratar om rolig ishockey och inte bryr sig om individens och lagets taktiska förmåga. Det är skrämmande när i stort sett alla nationer spelar en smartare ishockey än Sverige.

VI LEVER I INDIVIDUALISMENS GULDÅLDER, DEN SKALL PRISAS ÖVERALLT OCH TILL VARJE PRIS. FÖR BARA NÅGRA ÅR SEDAN FANNS DET INGET SOM VI KOLLEKTIVT MER ÄLSKADE ÄN ETT RIKTIGT LAG. NU SKALL VARENDA PAJAS HOPPA UPP OCH SÄGA ATT;

"HAN ÄR SÅ SKÖNT OSVENSKT KAXIG"

Vem eller vilka hade utsett Hägg till en av tre mest värdefulla spelare?

SMÅKRONORNA CHANSLÖSA

Alla var optimistiska inför semifinalen mot antagonisterna Ryssland. Gruppspelet med alla segrar hade bedövat spelare och ledare. Trots en massa segrar hade inte spelet varit övertygande, det som räddade Sverige var PP och ett bra målvaktsspel.

Sverige fortsatte i semifinalen som om ingenting hade hänt, ett evigt raggande efter pucken där ryssarna hade ett hav i mittzon att spela på. Det var avstånd på 30 meter mellan forwards och backar. Det här " moderna" spelet att sätta press och till och med jaga fram när motståndarna har burskydd förstår jag mig inte på, men jag har väl inte hängt med i utvecklingen. Att spelarna tycker att det är roligt att flänga omkring överallt har jag full förståelse för då behöver de inte tänka.

När ryssarna är mer taktiska än Sverige blir det omöjligt att vinna, för i teknik och individuell skicklighet kan vi inte mäta oss med ryssarna. Även om vi har spelat smartare är det inte säkert att vi har räckt till, men nu gav vi oss inte en ärlig chans. Det räcker inte med att ha roligt och hoppas på ett fantastiskt målvaktsspel.

DET GÅR INTE ATT KRÄVA SMARTHET AV SPELARNA OM DE INTE FÅR NÅGRA DIREKTIV FRÅN LEDNINGEN.

Att gå till semifinal i ett VM är godkänt alla dagar i veckan. Det visar ännu en gång att utbildningen håller god klass. Vill vi sluta att vara nära måste det taktiska spelet utvecklas och kraven på varje individ i den disciplinen höjas.

Grattis Danmark till en fantastisk turnering. Det är imponerande att ta sig till kvartsfinal och utmana de stora nationerna. Jag är övertygad om att Ehlers och Björkstrand kommer att spela i NHL inom en snar framtid.