Nästan halva SHL har spelats och märkligt nog har inte några topplag utkristalliserats. Det skiljer cirka 10 poäng, alla lag har inte spelat lika många matcher, mellan första och tionde lag. Det känns som att det är lika många lag som kan bli svenska mästare.
Det är inte helt överraskande att det ser ut så här, spelarna som kan göra skillnad är i NHL eller i KHL. Alla spelare är ungefär lika bra och det finns ingenting att värva, en önskan är att alla unga spelare i farmaligan skulle föredra SHL.
När det är dags för landskamper går det att plocka ut fyra lag som är ungefär lika bra. Alla vet att när det är dags för VM kommer NHL spelarna att dominera, annars har vi ingen chans att slåss om medaljer. Spelarna i SHL sitter i en guld position, de är medvetna om att konkurrensen är minimal och kan skratta hela vägen till banken. Det är ingen lätt uppgift för sportcheferna att hitta bra spelare till en rimlig ersättning.
Att det är så lite som skiljer lagen gör att varje match blir oviss och den här spänningen tycker supportrarna om, därför behöver inte kvalite vara avgörande för att publiken skall fylla hallarna.Det som känns lite tråkigt är att alla lag spelar lika. Alla flänger och far överallt, inget fel på intensitet och kämpa takter men det krävs ingen större spelförståelse att utföra dagens ishockey. Det kanske är så enkelt att dagens spelare inte kan spela på något annat sätt, de saknar utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar