Sveriges första halvlek mot England var den bästa i turneringen. Ett nonchalant England blev straffade med jämna mellanrum. Passningsspelet höll en mycket hög nivå och Sverige gick till en rättvis 2-0 ledning i halvtid. Det skall påpekas att ändå hade nyckelspelarna Angedahl och Rolfö inga av sina bättre dagar.
Att England skulle rycka upp sig i andra halvlek var ingen överraskning. De hade mycket boll men Sverige stod bra i försvarsspelet och det kändes aldrig riktigt farligt. Så kom alla dessa byten, Lundkvist på högerbacken hade stängd ned sin kant spelade resolut och övertygande.Varför byta ut en försvarare som varit bra mot en 18 årig back med offensiva kvaliteter? Det känns som populistiskt. Sedan kom byten på potentiella straffskyttar. Jag påstår inte att resultatet hade blivit annorlunda om bytena inte skett, men det kändes lite märkligt och det blev lite rörigt.
Vilka som skall slå straffar spekulerar de lärde om. Att slå bra straffar på träning är en sak, i kvartsfinal något helt annat. Psykologer menar att man mentalt kan träna på det???? Jag skulle ta den som är van att slå straffar i klubblaget.
Sverige har gjort en bra turnering, några spelare har utmärkt sig lite extra, Björn vilken klippa i backlinjen, Angedahl på mittfältet blundar för England matchen och Blackstenius på topp vilken arbetsinsats och även målskytt.
Nu får vi se om Tony Gustavsson kan ta laget till ytterligare en nivå?⚽️👍